Digitalt VS Analogt

  Förr i tiden la jag en halv förmögenhet på diverse frisyrtidningar. Det var ju liksom ett outtalat krav. Det skulle finnas hårtidningar med tips på frisyrer på varje salong med självaktning. 

På senare år märkte jag emellertid att kunderna själva ofta kom med utskrifter på någon frilla de hittat på nätet och jag bestämde mig därför att aldrig mer köpa in en enda hårbok eller tidning, hur frestande det än var. 

De som ville få tips på frisyrer skickade jag in på frilla.se eller på pinterest. Det har funkat hur bra som helst och känns i nuläget helt naturligt. 

För ett tag sedan fick jag en strålande idé på samma tema: jag hoppar skvallertidningarna och modemagasinen som har så kort livslängd och går över till digitala tidningar!

Jag tyckte själv att idén var toppen. Hade jag en kund i stolen som var intresserad av trädgårdsskötsel och odling fanns det ju en, eller faktiskt flera olika tidningar att välja på i ämnet. Hade kunden ett brinnande fordonsintresse var det likadant; specialtidningar för olika fallenheter fanns det gott om. 

Mode, skönhet, hälsa, ja- you name it. Allt fanns på appen. Så istället för tidningarna som först måste köpas in, prenumereras på och därefter dessutom rensas ut och slängas, tänkte jag att en padda skulle kunna ersätta den analoga lektyren. 

Men, se det gick inte alls som jag hade hoppats. Reaktionen blev starkt negativ till de digitala tidningarna. För det som kunden värdesatte var att få en stunds analogt bläddrande. Få prassla lite och föra tidningen närmare ögonen då något spektakulärt skådades. Få ta fram mobilkameran och fota av något smarrigt recept och få trycksvärta på fingertopparna.

Så. Min framtidsidé föll platt. Men skam den som ger sig. Jag har i dagarna återupptagit kampen för digitaliseringen och har numera både paddan och en hög med skvallerblaskor till hands för mina läsande kunder. 

Vad väljer du?